Hon skrev bandyhistoria – nu väntar nästa roll för Hannah Pettersson

Efter många år på isen avslutar Hannah Pettersson från Vänersborg sin domarkarriär. En knäskada, en motivation som förändrats och känslan av att tiden är rätt ligger bakom beslutet. Kvar finns erfarenheterna från en karriär som bland annat gjorde henne historisk som den första kvinnan att döma i herrarnas Elitserie. Och en övertygelse om att en bra domare inte är den som aldrig gör fel – utan den som vågar erkänna när det händer.

Beslutet kom inte plötsligt

Hannah Pettersson har burit på tanken under en längre tid. Kroppen har sagt sitt efter problem med ett knä och samtidigt har motivationen förändrats. För ett år sedan var tanken på att sluta betydligt svårare att förhålla sig till. Nu är det annorlunda.

– Det känns jättebra. Nu har jag landat i det och känner att det är mer okej än vad det var för ett år sedan, när jag började fundera på hur länge jag skulle hålla på.

Det sätter punkt för en domarkarriär där Pettersson steg för steg tagit sig genom svensk bandy. Hon hade själv utövat sporten och upptäckte snart hur annorlunda den ser ut när man byter perspektiv – från spelare till matchledaren som ska fatta besluten.

– Som spelare är det lättare att tycka saker och vara säker på dem än som domare. Som domare har du ett mandat, en förväntan på att ta rätt beslut i alla situationer. 

”Alla spelare och ledare borde prova”

Det är också därför Pettersson gärna skulle se att fler spelare, och kanske också ledare, fick prova på domarrollen. Inte för att visa hur svårt jobbet är, betonar hon, utan för att öka förståelsen mellan alla parter.

Hon tror att obligatoriska domarutbildningar där man tillexempel tittar på  videosekvenser och har diskussioner skulle kunna ge spelare större regelkunskap och bidra till ett bättre samspel och en bättre matchmiljö på planen.

– Inte för att man ska säga ”nu ska vi se om ni gör det bättre”, utan för att skapa mer förståelse och ett bättre samspel mellan spelare och domare.

Domarna själva utbildas kontinuerligt, påpekar hon. Situationer från matcher granskas och diskuteras och reglerna repeteras. Samma kunskap skulle kunna göra nytta även på andra sidan.

– Jag tror verkligen på mer kunskap och reflektion. Man tror ofta att man vet vad reglerna handlar om och hur olika situationer ska bedömas. Men det handlar mycket om situationsbedömning i samband med regeltolkning.

När nästa nivå plötsligt blev möjlig

Under karriären kom ett tillfälle då Pettersson började ana hur långt domarskapet faktiskt kunde bära.

Hon hade etablerat sig i Bandyallsvenskan när hon under hösten 2024 fick frågan om att döma en träningsmatch på herrarnas elitnivå, mellan Vetlanda och Frillesås.

– Då kände jag att jag fick en chans att testa ytterligare. Jag har alltid gillat att utmana mig själv och se vart min gräns går. Det är svårt att veta innan man har provat.

Tempot skulle vara högre och kraven större. Hon förberedde sig, men försökte samtidigt att inte göra uppgiften större än den var.

– Jag kände att jag var där. Jag hade förberett mig och visste att det skulle vara en annan nivå och ett högre tempo. Jag försökte att inte tänka så mycket. Det gick bra!

Kort därefter kom nästa steg.

Den 1 november 2024 skrev Hannah Pettersson svensk bandyhistoria när hon blev den första kvinnan att döma en seriematch i herrarnas Elitserie. Frillesås mötte Västerås i Ruddalens ishall.

Det är fortfarande en kväll hon har svårt att beskriva som vilken match som helst.

– Det är en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Både inför, under och efter.

Det jobbigaste var timmarna före matchen. Hon visste att uppmärksamheten skulle bli större än vanligt och funderade över hur hon skulle tas emot.

Sedan kom spelarna och ledarna.

– Jag tänkte att jag kommer att få det tufft i dag, men jag får göra det precis som jag har gjort allt annat. Jag kommer klara det här också. Sedan möttes jag av high five och ”välkommen” från spelare och ledare. Det var mäktigt på något vis. Jag kände mig väldigt välkommen.

Stödet kom också från andra delar av svensk bandy.

– Jag kände förtroende och väldigt bra stöttning. Det var en otrolig upplevelse jag än idag är tacksam över som har bidragit till att stärka modet och självförtroendet generellt sett! Samtidigt som det var en rejäl urladdning efteråt, men det var det värt!

Att våga säga: Jag hade fel

En domare måste fatta beslut på sekunder. Ibland med spelare, ledare och publik som omedelbart har en annan uppfattning.

Och ibland är det domaren som har fel.

Pettersson talar om en ”ryggsäck” som byggs upp under åren. Där hamnar situationerna som blev rätt, men också misstagen. Det är så erfarenheten växer.

Hennes sätt att hantera ett felaktigt beslut är enkelt.

– Det bästa när man hamnar i en sådan situation är att bara brösta det. ”Vet du vad? Du har helt rätt. Jag gjorde fel i den här situationen.”

För henne står ett erkännande inte i motsats till auktoritet. Snarare tvärtom.

– Då får du också förhoppningsvis med dig spelaren på något sätt. Det skapar ett förtroende när jag som domare själv har insett att det blev fel. Ingen är hundraprocentig under en match. Däremot är det viktigt att balansera det så att du också är trovärdig som domare. Man behöver inte tycka lika i alla lägen.

Hon jämför med spelarna. De slår felpassningar och missar avslut utan att deras kompetens för den skull ifrågasätts i varje situation. Domare kommer också att göra misstag.

Men besluten måste fortfarande tas.

– Kroppsspråket är väldigt viktigt. Att vara nära situationen för att skapa så mycket acceptans som möjligt. Och sedan måste du stå för det beslut du har tagit.

Fler kvinnor kräver mer än en öppen dörr

Petterssons karriär har också handlat om att ta sig fram i en miljö där kvinnliga domare fortfarande är få.

Vad krävs då för att fler ska kunna följa efter?

Hon återkommer till ett ord: förutsättningar.

– Man måste känna sig välkommen och veta vad det handlar om. Det gäller allt material, kurser och platser. Man måste skapa bra förutsättningar för att människor ska våga ta steget.

Samtidigt vill hon inte att vägen ska beskrivas som enklare än den är.

– Man måste vara väldigt rak kring vad som krävs. Vad har du för ambition? Okej, har du den ambitionen, då kommer det här att krävas. Det tror jag är väldigt viktigt. Och det ska vara samma för tjejer och killar.

Själv har hon under stora delar av livet befunnit sig i mansdominerade miljöer. Hon gick bandygymnasium – Bygg- och anläggningsprogrammet – och säger att hon därför varit van vid sammanhang där männen varit i majoritet.

För organisationerna finns samtidigt ett ansvar, menar hon, att skapa miljöer där människor känner sig trygga och får rimliga möjligheter att utvecklas, oavsett ambition eller kön. Vissa har ambition att döma högsta serien och internationellt medan andra är nöjd med att döma på förbundsnivå.

Ett exempel som Pettersson själv återkommer till är den damdomargrupp som fanns när hon började döma. Ett tiotal damdomare träffades återkommande i samband med F17-turneringen i Vetlanda i början av säsongen, för fortbildning och teambuilding.

– Vi skapade en grupp där vi kände oss trygga tillsammans. Vi dömde matcher ihop över hela Sverige. Vi skapade vänskaper och kunde bolla saker med varandra. En damdomargrupp tror jag kan vara en nyckel till att öka och inte minst behålla damdomare över tid. Därför är det jättepositivt att Tiina Vesala tagit plats i RDK och har ansvaret över damdomarna.

Slutar på isen – men inte i bandyn

Domarkarriären är över. Hannah Petterssons relation till idrotten fortsätter.

Hon arbetar inom idrotten och finns dessutom kvar inom svensk bandy genom situationsgruppen, där matchsituationer och domslut analyseras.

– Det känns jätteroligt att få en plats där och fortsätta bidra med mina erfarenheter och min kunskap.

Och erfarenheten vill hon inte behålla för sig själv.

Till de kvinnliga domare som fortsätter sin resa har hon redan gjort klart att telefonen är öppen.

– Jag har sagt till tjejerna som dömer nu att om det är någonting de funderar på så finns jag. Jag har en erfarenhet kring det här som jag gärna vill att andra ska kunna använda.

Efter år av beslut på isen behöver Hannah Pettersson inte längre vara den som blåser av eller låter spelet gå vidare.

Men hon vill fortfarande finnas där för dem som gör det.

– Man ska alltid känna att det finns någon att vända sig till. Man ska känna sig trygg i sin roll oavsett ambition. Det ska vara roligt också. Det är väldigt viktigt!