Han gick in i paus – och blev kvar i bandyn

Från skeptisk fotbollsåskådare till engagerad bandyröst. Författaren Nils Håkanson, aktuell med boken Bandy Futura, beskriver hur ett spontant besök på läktaren förändrade hans blick och varför bandyn i dag säger något större om Sverige än om sig själv.

När Nils Håkanson började gå på matcher med IK Sirius Fotboll i Uppsala var bandyn något han såg på med viss skepsis. Det var fotbollen som gällde, även om klubben då spelade i de lägre divisionerna. Att så många valde bandy framför fotboll framstod mest som ett mysterium.

– Då tyckte jag att det var fånigt. Varför går man inte på fotboll?

Det perspektivet förändrades en lördag eftermiddag. Håkanson var på väg förbi Studenternas bandyplan när han hörde sång från läktaren. Av nyfikenhet gick han in i paus.

– Det var gratis att smita in. Jag minns hur läckert det var. Den där känslan fastnade direkt.

Det blev början på en förskjutning. Med tiden tog bandyn över. När IK Sirius Bandy hade en stark period kring 2010 fördjupades intresset ytterligare, men det var inte bara resultaten som lockade. Det handlade lika mycket om upplevelsen.

– Spelet är väldigt vackert. Den stora ytan, hastigheten och att man var utomhus. Det tillför något som många nog känner igen när de väl går dit, säger Nils Håkansson.

Foto: Nils Håkanson

En renare sport  

Det som följde var ett engagemang som sträckte sig bortom läktaren. När barnen började spela bandy drogs Håkanson själv in i verksamheten, som hjälptränare och funktionär.

– Jag har inga större bandykunskaper, men på den nivån behövs alltid någon som kan bidra med struktur och närvaro.

Parallellt började han lägga märke till sådant som inte syntes i själva spelet. Kulturen runt omkring, och kanske framför allt skillnaden mot större idrotter.

– Fotbollen har för mycket pengar som ibland genererar dåliga beteenden. Från toppen och ner. Det finns inte i bandyn på samma sätt. Det är en renare sport.

Det är en iakttagelse som löper genom hans bok Bandy Futura som kom ut i början på 2026, där bandyn blir en utgångspunkt för att diskutera bredare samhällsfrågor. För Håkanson handlar det mindre om sporten i sig och mer om vad den speglar.

– Bandyn griper in i många delar av Sveriges moderna historia, inte minst kopplingen till industriorter och hur de har förändrats.

Samtidigt finns det en annan rörelse inom sporten, som han menar är mer problematisk: en djupt rotad nostalgi som ofta övergår i utvecklingspessimism.

– Många resonerar som att det alltid var bättre förr. Men det hjälper inte att konstatera det dag efter dag, säger Nils Håkanson.

Han beskriver en situation där han hör hur föräldrar till barn i ett lag som är på planen diskuterar hur laget ska organiseras inför nästa säsong. När en person i sällskapet kommer med en konkret lösning möts den mest av tystnad, innan samtalet återigen glider tillbaka till hur det såg ut för 20 eller 30 år sedan.

– Det blev en tydlig bild av hur det där tänkandet faktiskt står i vägen för att hitta lösningar.

Bandyn som samhällsspegel

För Håkanson är det inte unikt för bandyn, utan något som går att känna igen i samhället i stort. Just därför blir sporten intressant som analysverktyg.

– Den speglar en bredare utvecklingspessimism i Sverige.

Samtidigt är relationen till bandyn inte enkel. De som uttrycker störst oro är ofta de som bryr sig mest.

– Det finns en stark kärlek. Men den sitter ibland fast i ett sätt att förhålla sig som blir begränsande.

Jämförelsen med större idrotter som fotboll och ishockey återkommer ofta, och leder sällan rätt, menar han.

– Man utgår från att man är dålig för att man inte är som dem. Men det är en orimlig jämförelse. Det riskerar att skymma det man faktiskt har.

Frågan om bandyns framtid konkretiseras kanske tydligast i diskussionen om hallar. Behovet av inomhusanläggningar är uppenbart, inte minst för att säkra återväxten i en tid där konkurrensen om barns tid är hård.

– Utan hallar blir det svårt att bedriva verksamhet över tid.

Samtidigt finns det något som går förlorat.

– De där perfekta dagarna utomhus – det slår ingenting. Det är en del av själva själen.

Det är en konflikt som inte låter sig lösas enkelt.

– Man vill ha kakan och äta den, konstaterar Håkanson.

Betyder mycket för många

Responsen på Bandy Futura har varit bredare än vad Nils Håkanson själv hade räknat med. Boken har hittat läsare både inom bandyrörelsen och i mer allmänna litterära sammanhang. Som forskare och författare till bland annat en bok om hårdrock i Sverige har han länge rört i en miljö där kultur och analys möts, och det är också där boken placerar sig.

– Om man utgår från bandyn går det att betrakta världen på ett nytt sätt. Det är det jag har försökt göra.

I dag har engagemanget förändrats i form, men inte i intensitet. Mindre tid läggs på tränarrollen, mer på att följa matcher – och gärna på mindre orter.

– Det roligaste jag vet är att åka runt och se matcher i lägre divisioner. Det finns något där som är svårt att ersätta. Hade jag fått välja så hade jag gjort det hela tiden, säger Nils Håkanson och skrattar.

Kanske är det också där hans bild av bandyn landar. Inte i jämförelsen med andra, och inte i längtan bakåt, utan i det som faktiskt finns.

– Ser man till det man har, då ser man att bandyn är en ganska stor rörelse som engagerar tusentals och åter tusentals personer, och att den betyder väldigt mycket för väldigt många.

Foto: Nils Håkanson

Foto: Nils Håkanson

Fakta om Nils Håkansson

Ålder: 50
Bor: Älvsjö
Familj: Fru och tre barn
Favoritlag: Sirius!
Bästa bandyminne: Förra vintern, när Sirius körde över Villa hemma - första segern på ungefär 32 000 försök!

Erbjudande! 

Prenumerera på SBFs nyhetsbrev och få 20% rabatt på bokus.com när du köper Bandy Futura

Bandy Futura i media

Författaren bakom unika och hyllade romanen Bandy Futura (SVT)
Expressen Kultur: Bokklubben - Nils Håkanson och Bandy Futura
Essä i Expressen - därför är bandyn det största vi har