Nationella spelformer

Svensk bandy genomgår just nu en stor reform vad gäller nya spelformer och därmed hur bandy ska spelas av de yngre utövarna. Det handlar om att anpassa på så sätt att barnen får samma förutsättningar att spela och utvecklas oavsett var i landet de är eller vilken klubb de tillhör. I förlängningen vill Svenska Bandyförbundet bevara lekfullheten för att så många som möjligt ska tycka att det är roligt och fortsätta spela bandy längre.

Lär mer om och hur du spelar enligt de nationella spelformerna här

Om spelformerna - bakgrund och syfte

Bandy är, som många andra sporter, skapad av vuxna män för vuxna män. Spelformer och utövande anpassat till vuxna spelare har genom åren applicerats rakt av på barn- och ungdomsidrottare. Detta har gjorts utan närmare eftertanke på hur det eventuellt påverkar spelet vid träning och match, barnens utveckling och engagemang eller förutsättningarna att bedriva idrott för barn på barns villkor. De nationella spelregler som nu tagits fram gäller barnidrott, det vill säga upp till 15 år eller årskurs 8, och handlar bland annat om minskade spelytor vilket ger barnen större chans att delta på lika villkor.

Spelformer anpassade till barnets förutsättningar

Att minska spelytorna innebär att både den som är riktigt bra på att åka skridskor och som rör sig snabbt över isen och den som knappt åkt tidigare ska kunna utvecklas utefter sina specifika behov och förutsättningar. Spel- och träningsformer anpassas till barnets utvecklings- och mognadsgrad, fysiologiska och sociala förutsättningar. Vidare ska det leda till ökad trygghet för både spelare, ledare och domare. De allra minsta spelar 3 mot 3, sedan 5 mot 5 och vidare till 7 mot 7, 9 mot 9 och slutligen 11 mot 11.

Grunden till framtagandet har sitt ursprung i nutida och relevant forskning och går i linje med Riksidrottsförbundets Strategi 2025.

Alexander Mayborn, Bandyambassadör på Svenska Bandyförbundet med ansvar för barn och ungdom och utbildning, jobbar tillsammansmed Elin Ivarsson, ordförande i Svenska Bandyförbundets Barn- och ungdomskommitté, med att genomföra en rad utbildningsinsatser där klubbar och distrikt utbildas i de nationella spelformerna som tagits fram. Hittills har de mött över 600 ledare och engagerade föreningspersoner och mottagande har varit övervägande positivt.

– Idag börjar man med idrott redan i 3 till 4-årsåldern. Så var det inte om vi blickar tillbaka 15 till 20 år i tiden. Det kräver i sin tur en annan typ av spelform, och det är det jag och Elin jobbar med att informera om och implementera, säger Alexander Mayborn.

Positiva föregångare i fotbollsvärlden

Svenska Fotbollsförbundet har jobbat utifrån sina nationella spelregler ett antal år nu medan bandysverige nu gör en kraftsamling för att gå samma väg. Den gemensamma uppfattningen, enligt Alexander och Elin, är att klubbar och distrikt vill anpassa spelformerna men att det behövs mer information och större förståelse för varför det är viktigt.

Alexander Mayborn och Elin Ivarsson står bakom tanken att det har blivit för stort fokus på resultat och prestation inom idrottsrörelsen över lag. Och i och med att barn börjar tidigare med idrott så ställer det krav på att ha riktlinjer att arbeta utifrån, så att inte barn exkluderas eller att de slutar spela bandy.

Resultaten av utbildningsinsatserna kommer inte över en natt och det är ett stort arbete som ska genomföras där allt hänger ihop. De nya spelformerna hänger ihop med spelarutvecklingsplanen och hur bandyutbildningarna stegras samt framtagning av kvalitativa ledarutbildningar så att ledare vet vad som förväntas och att de ska kunna göra rätt, menar Elin Ivarsson.

– Utbildning av ledare är A och O för att lyckas i det här förändringsarbetet. Om vi inte får med oss de som är ute på isarna med våra barn så kommer vi ingenstans. Så målet är att utbilda en ledarkår som har en bra bas att stå på utifrån den senaste forskningen om hur man tränar och leder barn, och var barn befinner sig i sin utveckling, fortsätter Elin Ivarsson.

Tävla på rätt sätt

En del av den kritik som kommit fram, både i bandyn och i fotbollen, är att tävlingsmomenten tonas ner. Något som skulle kunna tolkas som att barn inte får tävla.

– Det handlar inte om att barn inte får tävla. Det gör de automatisk. Så fort de kommer ut på planen eller skolgården så tävlar barn om olika saker. Det gör de på träning och match också. Att tävla för att utvecklas är viktigt. Men det handlar om att tävla på rätt sätt., säger Alexander Mayborn.

– En nioåring lever här och nu. Matchen som spelas nu är det som är intressant. Resultaten över tid, som till exempel en serietabell, är oväsentliga för det säger ingenting om hur du har spelat, hur mycket eller vad du lärt dig, säger Elin Ivarsson.

Elin Ivarsson fortsätter sedan resonemanget med att rikta ljuset mot ett ämne som kan upplevas som en smärtsam sanning för en del av oss vuxna. Hon menar att om fokus ligger på tävling och resultat så leder det inte sällan till att vi vuxna fattar dåliga beslut i och omkring barnidrotten. Det kan till exempel handla om att toppa laget och därmed exkludera något eller några av barnen, det kan handla om hårda ord vid sidan av planen gentemot andra föräldrar eller domare - att tappa barnperspektivet helt enkelt.

– Vi vill skapa en idrottsrörelse som är för alla och vi är på god väg. Ge det ett par säsonger så är detta implementerat och ses som en självklarhet i alla led, avslutar Elin Ivarsson.